när vi växte upp, lekte livet vi var evighetens hopp. det var självklart att vår framtid skulle bli, oförbrukat fri. somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang. rågen gungade och gräset växte grönt, hela livet var så skönt. himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för. jag var förblindad av att solen sken så stark, men mina ögon kommer alltid le mot dig. kan det begäras mer av mig? himlen är oskyldigt blå, djupaste hav likaså.



jag tänker på så mycket när jag hör denna låt, både bra och dåliga saker. sjukligt fin är den iallafall! ♥ /alva